There And Back Again

14 Juni - Hemfärd

De sista timmarna i Skottland var relativt händelselösa. Vi steg upp, klädde på oss och packade ur rummet. Vi åt en liten frukost som hotellpersonalen hade lämnat framme i en liten kyl till oss, innan vi körde till flygplatsen för att flyga hem från detta magiska land. Fullt av slott, ruiner, smala vägar, berg, kiltar, säckpipor, trevligt folk, god mat, och vackra sjöar. Och regn.

13 Juni - Blackness

Sista heldagen i Skottland hade vi inga särskilda planer för, men vi försökte göra det mesta av den. Vi tänkte besöka Stirling Bridge på väg ut ur stan, men på grund av rusningstrafik och att vi var osäkra på exakt vart den låg så körde vi vidare. På morgonen hann vi planera några mindre aktiviteter på vägen till Edinburgh – ett gäng slott som varit med i Outlander-serien (som Carolina har tittat på). På väg ut ur Stirling såg vi flertalet vägskyltar som pekade mot ”Battle of Bannockburn” och bestämde oss för att sticka dit. Det visade sig vara ett stort fält där slaget inträffat och i mitten av det stod ett monument. Monumentet var två väggar i en halvcirkel med en flaggstång i mitten. Ställde man sig i mitten av den så blev det ett mäktigt eko och vi läste dikten om striden som var inskriven i monumentet på just denna ”eko”-plats. Väl ute på vägen igen så såg vi ännu en vägskylt som gjorde oss nyfikna; The Falkirk Wheel. Vi följde skyltningarna och blev mer och mer nyfikna på vad The Falkirk Wheel var, eftersom vi behövde följa väldigt många skyltar för att nå målet. Vi började båda spekulera kring vad exakt det var och det blev mer spännande desto närmare vi kom. Väl framme så var vi lite besvikna då det enda vi såg var en bro som slutade mitt ute i ingenstans. Vi fick senare reda på att det var en roterande båthiss, vilken vi nog får ta en närmare titt på när vi återvänder till Skottland. Vi körde tillbaka och stannade på Helix Park och lekte av oss lite på deras stora lekplats med jättehöga rutschkanor. Innan vi körde vidare så tog vi en långpromenad i parken och tittade även då på två enorma statyer av hästhuvuden, kallade Kelpies (ett vattenväsen i skotsk mytologi). Vi hade hoppats på en spännande förklaring till varför de hade rests, men tyvärr var förklaringen endast att de stod där som ett bevis på hur stark Falkirks industri har växt sig. Ingen magi här inte.

Efter våra äventyr i Falkirk blev det tre slott i snabb session. Först så besökte vi House of the Binns, ännu ett högsäte för en klan. Vi valde dock inte att gå in, utan att bara ta en promenad i området. De hade gott om påfåglar på tomten. Sedan blev det Castle Blackness, som vi också bara tänkte vandra runt, men när Carolina fick reda på att det hade använts som Fort William i Outlander valde ”vi” att vi skulle gå in och kolla på det. Det är ett väldigt häftigt slott som är format som en båt då den som byggde det hade lovat att bygga ett skepp som inte kunde sjunka (Titanic släng dig i väggen). Sista slottet blev Midhope Castle, även det använt i Outlander (som Lallybroch). Det har dessutom blivit så pass känt från Outlander att det numera går att söka på Lallybroch i Google Maps och få upp det. Efter alla slott så var tanken att köra till hotellet och förbereda för morgondagens flyg. Men vi hade sett tre stora broar som såg intressanta ut (de går över ”kanalen” mellan Queensferry och North Queensferry och minskar således körsträckan med sisådär några timmar). Så vi körde då över en av de mäktiga broarna, mest för de andra två broarna gick inte att köra på. Den ena var bara för tåg och den andra håller de fortfarande på att bygga på. Väl inne i Edinburgh, efter att kört tillbaka över bron, körde vi tillbaka till hotellet där vi hade påbörjat vår resa, Hampton Hotell, och checkade in.

Nu var det dags att packa ihop allt och slänga allt skräp som vi har samlat på oss. Det var så mycket broschyrer och diverse som vi behövde slänga. Efter att vi hade packat ihop det mesta och bara hade vissa småsaker kvar, valde vi att inte slänga bort vår sista dag sittande på hotellet. Vi körde då in till centrala Edinburgh och tog en lång promenad. Det lilla vi hann se av denna vackra stad gjorde oss beslutna att skulle återvända hit också, men med fler heldagar i självaste Edinburgh. Medan vi promenerade så hörde vi säckpipe- och rockmusik i fjärran. Vi sprang dit och såg då ett tremannaband spela för glatta livet i regnet. Tyvärr kom vi dit precis i slutet av deras sista låt, men vi införskaffade deras skiva för att lyssna på i framtiden. Carolina var dock besviken att de inte var i full kilt-mundering, utan klädda i vardagskläder. Trötta och hungriga tog vi och köpte varsin Subway-macka och drog tillbaka till hotellet. Där åt vi och småfixade innan vi gick och la oss för vårt tidiga flyg hem dagen därpå.

Battle of Bannockburn-monumentet

Robert the Bruce, King of Scots, 1306-1329

Falkirk Wheel var sådär spännande

Städa upp efter dig.

Carolina måste klättra om chansen ges.

Kelpies.

Kossor.

House of the Binns.

Castle Blackness, sett från House of Binns.

Binns Tower

Binns Tower med Jesper bredvid för skala.

Resterna av ett smoke house.

Påfågel

Alla gothares hemvist. Tyvärr såg vi inte en enda gothare där.

Bakom galler i Castle Blackness/Fort William. Hoppas på att undkomma Black Jack Randall.

Castle Blackness/Fort William.

Damen i turistshoppen tyckte att Jesper såg ut att vara en viking och tvingade på honom en massa accessoarer. "Take a picture and post it on Facebook!", tyckte hon. Hon lyssnade inte alls när vi försökte berätta att vi slåss med riktiga yxor.

Midhope Castle/Lallybroch

St. Mary's Cathedral, Edinburgh

Scott Monument, Edinburgh

Edinburgh Castle

12 Juni - And now to something completely different...

Morgonen började med att vi lyckades ducka undan värden och istället serveras frukost av hans fru – en betydligt trevligare och tillmötesgående dam. Efter frukosten hade vi lite administrativa aber att ta itu med – bland annat att skriva ut vårt boarding pass inför hemresan. Detta skulle genereras fyra dagar innan avfärd, men till vår förskräckelse märkte vi idag att de ännu inte hade genererats. Snacka om att få upp pulsen. Till följd satt vi i telefonköer för att försöka få tag på 2fly som vi bokat flygresan via, men efter femton minuter av ”a lot of people are calling now” och ”thank you for your patience” började vi bli ganska modstulna. Om vi inte själva skrev ut våra boarding pass skulle det kosta oss €50 extra per biljett – en avgift som vi inte direkt var sugna på. Vi var dock inte heller sugna på att slösa bort hela dagen i telefonköer. Istället slängde vi iväg ett mail och konstaterade att vi i värsta fall skulle få åka inom Edinburghs flygplats redan under morgondagen för att reda ut det.

Första stoppet för dagen blev Old Castle Inverlochy – en maffig ruin i utkanten av staden. Skottar verkar inte ha jättestor fantasi när det kommer till att döpa platser. Vi har ju tidigare besökt orten Lochinver, och nu besökte vi alltså Inverlochy.. och Inverness, och Loch Ness.. och så vidare. Mycket upprepas. Nåja, det gör det väl hemma också. När vi var mätta på Inverlochy bar det vidare till Castle Doune som bland annat figurerar som Castle Leoch i Outlander och Winterfell i Game of Thrones. Monty Python and the Holy Grail är också inspelad där, och väl på plats blev vi tilldelade hörlurar och en manick som spelade upp berättelser kring de olika delarna i slottet. Allt som berörde det historiska och Monty Python lästes upp av Terry Jones, och allt som berörde Outlander lästes upp av Sam Heughan. Inte något att klaga på, direkt. Gällande Game of Thrones saknade de licens för att få marknadsföra det, med butiksbiträdet berättade hur slottet hade använts och pekade ut vissa specifika delar. Bland annat stenväggen som Bran klättrar på i första avsnittet.

Sedermera styrde vi kosan mot Stirling för att checka in på vårt hotell. Hotellet ligger vackert beläget mitt på campus i Stirling; uppenbarligen är Stirling högsäte för Skottlands atleter, för universitetet är profilerat som just ett idrottsuniversitet. Med detta följde också att vi fritt kunde nyttja vissa av faciliteterna, bland annat simhallen. Vi har ju inte fått bada någonting alls eftersom vädret har varit så obarmhärtigt, så en simhall kändes förvånansvärt lockande. Innan vi hoppade i plurret hade vi dock mycket att utforska i Stirling. Först på listan stod William Wallaces monument. Vi vanliga dödliga brukar ju få nöja oss med en stenpelare eller kanske en liten staty om vi har gjort något alldeles väldans spektakulärt, men inte William Wallace inte. Nej då, han har fått ett helt torn upprest efter sig, på toppen av ett berg. Sanslöst häftigt, och vi var lagom slutkörda när vi kom upp till toppen. Att gå upp i tornet kostade dock lite för mycket för vår smak, och dessutom blåste det så förfärligt att det inte var helt rekommenderat att gå hela vägen upp ändå. Efter en tur i butiken begav vi oss ner för berget igen och vidare till Stirling Castle. Det var total trafikstockning hela vägen upp till parkeringen, vilket ledde till att ett gäng idioter fick för sig att de skulle gena dit genom att köra upp i fel körfält. En ensam vakt försökte febrilt få dem att sluta, men utan framgång. Efter tjugo minuter i köer (hade vi kunnat ta oss ut så hade vi nog gett upp långt tidigare) släpptes vi till sist in på parkeringen. Vid det här laget var vi inte så värst peppa längre, och dessutom var inträdet högt (£15 per person) så för en stund hade vi inte ens tänkt gå in. Lyckligtvis tänkte vi om och gick in. Det må vara dyrt, men det är väl värt pengarna. Stället är gigantiskt och väldigt häftigt. Carolina fastnade specifikt för delarna kring det medeltida köket och delarna kring växtfärgning.

Slutkörda efter många dagar av fullt ös fattade vi beslut om att äta pizza på hotellrummet och sedan simma lite. Under dagen hade vi även till sist fått sms från 2fly om att våra boarding passes nu var klara för utskrift. Tack och lov. Efter att ha köpt pizzor och krängt dessa promenerade vi till simhallen och badade bland simskolebarn och atleter. Vi hade båda två nog förväntat oss mer av ett fritidsbad, men det var skönt att få simma längder också. Detta följdes av att vi slappade framför TV:n på rummet innan det var dags att sova.